Halloj i stugorna!

Jag måste bara berätta om min förödande  morgon! And here we go...

Caroline Olsson ringer står det på min display. Undrande varför det inte står alarm utan hennes namn svarar jag..
-Öööhhhaallååå? (trött läte)
- MOAAAAAAAAAAAAAAAAAAA KLASSFEST PÅ FREDAG, TAGAAAAAAAA FÖRFAAAAAAN!
-Vaaaa?(en aning piggare, men dock fortfarande trött)
-Jaaaaaaa!!!!! peppaaaaa. Vad gör du föresten?
-Ja jag ligger i sängen. Sovmorgon vettu. Sluta väcka mig.. Gäääsp. Eller vänta... VAD ÄR KLOCKAN?
-10, hhehehehe.
-Va i helveteeeeeeeee! Hejdå.

Jag började halv 11 satt ni vet.

Det värsta var att jag hade planerat den perfektaste morgonen någonsin. Jag skulle kliva upp kvart över 8. Ta en skööööön dusch. Äta rostade mackor och inte stressa ett skit. Fixa håret skitsnyggt och ta god tid på mig och ha jävligt snygga kläder. Ta buss 84 som går precis till skolan, gångavståndet är typ 2 meter.

Alltså, hur niiiiiiiice låter inte det. Den morgonen jag aldrig fick uppleva... (Snyft)

Min verkliga morgon blev istället att jag slänger mig upp ur sängen. Kollar mig i spegeln. Ser att jag har ett hår som ser ut som någon smörat in Bregott i. Ett ansikte med gammalt smink och en och annan finne. Har aldrig känt mig så äcklig och ful. Så jag skrubbar typ sönder ansiktet, her på någon kräm, drar på mig kläder som var inom närmaste räckvidd. Springer som en jude till bussen. Och märker att tröjan har en stor brun fläck mitt på magen. Oj, är det så här mycket du älskar mig gud?

Den sista biten från busshållsplatsen till skolan kubbar jag ännu mer! Och ni som inte vet det. Den backen är inte att leka med. Ungefär 85 graders lutning och jobbig terräng minst sagt. Men jag klarade det med en lite andningssvårigheter och massor med mjöksyra. Och när jag fortsatt mitt maraton in till kemisalen slår jag upp dörrarna där alla sitter snälla och tysta och lyssnar på Katarinas genomgång. Jag, röd, svettig och andfådd famlar runt lite i klassrummet och sätter mig sen.

Aaaaaaaaaaaah. Fick damp på den här morgonen. Men imorgon har vi en ny gryning som ska bli perfekt. Japp, det ska det bli. OCH INGET STOPPAR MIG!!!